onsdag, februari 03, 2010

Okej, nu så vet ni


I natt läste jag bitar av min dagbok som ett enkelt sätt att bli tröttare än tröttast. Den effekten uteblev och istället blev jag lätt bekymrad när jag inser hur rubbad jag låter. Tanken att någon skulle läsa den utan att förstå att jag trots allt har en viss sorts humor, ja, den tanken gör mig rädd. Iochmed att dagböcker är något som intresserar mig så som lite annat, så inser jag hur lite struktur jag har. Visserligen är de dagböcker man läser, ex Virginia Wolf, Doris Lessing och Joyce Carol Oates, skrivna med tanken att en dag bli utgivna så en jämförelse är inte ens att tänka på. Men. Just det där, men. Det må röra sig om dagböcker skrivna av författare som har ordet på sin sida, men under ytan måste det ju ändå röra sig om det privata? Eller har de privat(are) dagböcker som fungerar som avfallspåse och vad som ges ut är det som hänger lätt, löst och ledigt?

Oavsett vilket, med citat som det nedan, så framstår jag som tappad bakom en vagn.
" Jag ska även se allmänt bestämd ut : Det ÄR en bajskorv i min kalsong men om jag inte erkänner dess närvaro finns den inte. Mind over matter, känslan ligger dig i fatet."



Edit : Med hjälp av Google translate framstår jag som ännu mer tappad om än med en viss poetisk twist.
"I will also see generally given out: it is a bajskorv in my underwear but if I do not recognize its presence is not. Mind over matter, the feeling you are in a barrel."

2 kommentarer:

Lisalo sa...

jag gillar verkligen dej, ja den du är i bloggen alltså, för inte känner vi varann på riktigt.
skrattade gjorde jag i vartfall
snart är det tid för sådd och om tre månader kan du äta spenat från din lott
Eva-Lisa

Emmie sa...

Haha, om resten av dina dagböcker låter likadant så tycker jag du definitvt ska se till att få dem utgivna. Min dagbok är väldigt deprimerande och handlar visst bara om hur dåligt allt är och hur SYND det är om stackars lilla mig. Lustigt att jag är lika pinsam nu som jag var som fjortonåring (de dagböckerna brände jag sen!)