måndag, mars 08, 2010

K plus vinna

Allt oftare de senaste åren har jag hört Grattis på Kvinnodagen. Det är något vi ska fira. Hatten snett på svaj, presenten i hand, humöret på topp och jovisst, flaggan på helstång!
Tyvärr kan jag inte låta bli att vara så bitter att jag ifrågasätter firandet och tycker att flaggan borde vara på halv stång. Visst, den är på väg upp och man kan tänka sig fira vad vi har klarat av, men om man ser sig omkring, kan man verkligen tycka att vi nått toppen? Är det ett jämställt samhälle vi lever i? I sin egen vardag kan man tycka att allt är finemang, men hur är det hos grannen? På bakgatorna i stan? Hur är det 100 mil bort?
Kanske bör man även tänka över vad jämställdhet egentligen är, vilka mål har vi? Med vi menar jag då inte det som kan bortförklaras som slogans skrivna av stereotypa manshatare utan regeringens mål som kort och koncist kan sammanfattas i fyra punkter:
  • Jämn fördelning av makt och inflytande (Vem styr i din kommun?)
  • Ekonomisk jämställdhet (Har männen och kvinnorna som utför samma jobb samma lön?)
  • Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet (Vem sköter sopsorteringen, moppningen och att tant Elsas fönster blir tvättade?)
  • Mäns våld mot kvinnor ska upphöra (Hur ofta möter du en kvinna som gått in i stängda dörrar?)
Därför skulle jag vilja poängtera att jovisst, man själv kan sitta i världens skönaste sits där att är så jämställt att t.o.m dammråttorna vet vem i familjen som ska dammsuga udda veckor, men hur är det för din mamma? Din granne? Din gamla klasskompis? Om det känns för jobbigt att se på omgivningen med klar blick, ta en titt på omvärlden i form av vad du ser på nyheterna, läser på bloggar och hör ryktesvägen. Kan du då säga att vi lever i en jämställd värld?

Kan du med absolut säkerhet säga vilket årtionde bilden ovan kommer ifrån? Vilken världsdel?
Det må vara en bild från 1940 (public domain, Dorothea Lange)och den må utspela sig på amerikansk mark, men jag gissar att en hel del av er tvekade? Det skulle likväl kunna vara södra Europa i mitten 90-tal eller Vitryssland för bara några år sedan. Ensam kvinna med flertalet barn. Oförmögen att försörja sig och väntar på att en man ska dyka upp och göra situationen anständig samt hållbar. Därmed kan vi gissa att 2 av fyra mål (med svenska mått mätt) inte är uppfyllda.
Så länge tvekan kring ursprunget finns har vi inte ett jämställt samhälle.

Den dag vi inte har någon tvekan, den dag vi uppnått alla mål, ska vi fira med klackarna i taket, för då minsann, då behöver vi ingen förbannad internationell kvinnodag!


--------

Detta inlägg är en del i en bloggstafett för att uppmärksamma internationella kvinnodagen.
Fler inlägg kan läsas hos Sjumilakliv, Själv är bäste dräng, Hanna Axelsson, Miss Peach, Enkel men komplicerad, Lilla O, Nattens bibliotek, Suzannes, En avdankad akademikers tankar, Paperlace, McSarcne, Gråvädersdagar, Julia Skott, Orchid Pussy, The Pink Princess, Linas funderingar, Ung Verdandist, Lisa Gemmel, Gunillas blogg, Catya - Sticks & Stones, Pour le Moment, Karriärmorsan, Sussie i vida världen, Cumulunimbus och Petra Jankov.

3 kommentarer:

Maria sa...

Fast jag tycker att tjejer, kvinnor, damer, brudar, tanter överlag är dåliga på att faktiskt vända oss till varandra och säga till varandra och oss själva att vi är fantastiska, underbara varelser. Det ska vi göra helst varje dag och inte bara idag men det ena utesluter ju inte det andra. Hurra för oss!

Sjumilakliv sa...

Mycket sant. Bara för att man själv kanske är jämställd, innebär det inte att alla är det. Och tills dess, får vi inte tro att vi kan klappa oss på bröstet och påstå att allt redan är fixat. Det finns många steg kvar på vägen.

Gunilla sa...

Titta då på min hyllning till kvinnan som jag skrev om på uppmaning av Mymlans tema:
http://gunillasblogg-gunilla.blogspot.com/2010/03/en-hyllning-till-kvinnan.html

Tack för en dag tillsammans över nätet med olika kvinnor i olika åldrar och med olika synpunkter!