måndag, maj 24, 2010

Bittert mellansnack

"Hur känns det att ha vänner? Är ditt liv rikare?"

Är två förbannat bra frågor ställda av Karin på Vacker o Underbar.
Jag skulle egentligen kunna kopiera hennes inlägg rakt av eftersom det stämmer nästan till punkt och prick på mig men jag tar essensen:
"Men jag önskar ibland att jag hade ett troget gäng tjej-kompisar, som jag alltid kunde umgås med på lediga stunder eller när som helst. Jag må ha mobilen full med nummer men ingen jag i första taget ringer till för att hänga med. Och ingen ringer någonsin till mig."
Om det är något jag önskar mig i födelsedagspresent såväl som i julklapp vareviga år, eller när stjärnorna låtsas falla, så är det att jag ska hitta min platoniska soulmate. Jag har min make, men det är inte samma sak utan det ligger ju på en helt annan nivå.Jag delar mitt liv med honom, men med vem ska jag dela detaljerna om mitt liv?

Jag hör gång på gång de stora bloggarna snacka om hur sociala medier förändrar livet och gör att man träffar mer folk, men jag måste erkänna att jag är ytterst tveksam. Jag tycker mest mig se folk som använder det för att främja karriären och knyta kontakter via mellanhänders profiler.

Eller kanske om jag ska vara riktigt krass så tycker jag mig se en skillnad på svenskar och amerikaner på nätet. För att vara ett ytligt folk i verkliga livet, så är amerikanarna bra på att knyta an på internet. De människor (amerikaner, australiensare och britter) jag lärt känna via IAM.bme och livejournal är fortfarande kvar i mitt liv nästan tiotalet år senare medan de svenskar jag lärt känna via bloggen här, de är spårlöst försvunna året senare. Folk må ringa mitt i natten, låna saker eller bo på ens soffa, men det är på något vis annorlunda efteråt. Har det med den svenska mentaliteten att göra? Skäms vi över vad vi gör på internet och vad det ger oss? Är allt bättre före och pinsamt efter?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Lisa
Snart är det din födelsedag. Grattis från faster Lotta farbrot Lasse o kusin Rasmus

Tristessan sa...

Men du är svår att kompisragga på :-p

Stellan sa...

Å andra sidan så hade jag aldrig sussat på din soffa om vi inte "träffats" på Livejournal för tvåhundra år sedan... Och we owe you a schmutty schleepover, ta med unge, man o hund o sov..
Jag har tappat de flesta av mina gamla LJ-kompisar, kan bero på att jag jag i stort sett glömt LJ. Jag skyller det på Facebook och allt tidsödande dynga som finns där.
Men jag önskar mig också nya vänner, alla de gamla har tatt slut... Efter vi flyttade sista gången så tappade vi bort dom, ändå så flyttade vi bara från Sthlm till Gbg... Det är tydligen så att om man flyttar för många gånger så komme ens vänner bort i nån flyttlåda tillsammans med de där singlarna med bra punk, lite böcker och en ful lampa.

schmut sa...

->Lotta: Min kära broder fyllde precis år. Själv har jag 1/6 år var till min dag.

->Tristessan: Ditto. Du kommer ju inte ut med vem du är. Det är som att kompisragga på Zorro.

->Stellan: Du vet, allt skulle lösa sig om ni bara satte huset på en lastbil och flyttade ner till Skåne.