En parantes

Saker har äntligen börjat röra på sig. Då menar jag inte enbart att brunskjortorna tagit sig in i riksdagen via folkets valsedlar, även om detta är illa nog, utan även att jag äntligen fått tid för en operation.
Operation rädda valarna Lisas rygg har inletts. Dock kommer det ske på bortaplan och det blir en resa till Nacka för att börja fixa till det hela.

Kanske borde vi även ta tag i Operation rädda Sverige från den inskränkta idiotism som är Sverige demokraterna? Jag drar mitt strå till stracken genom att gissa mig till att många av de som röstat inte haft orken att arbeta sig igenom SDs historia eller politiska program, utan bara sett en liten vilsen pojke som ser ut att behöva adopteras, skolas om och få lite varm soppa. "En sådan liten sötnos kan väl inte vara rasist, kan han det, Nisse?"

Jag må inte vara Gudrun Schymans största fan men hon säger något vettigt i att det är viktigt att skärskåda deras politik. Det handlar inte om att ge SD mer utrymme i media utan att stoppa huvudet i sanden medan de målar om Sverige brunt med sina billiga offer-retorik och statistiska kullerbyttor.

Statusrad

Den här bilden må inte vara dagens men den visar definitivt min status just nu:
fullt upp försökande rädda två datorer som redan är självmordsbenägna. Finns det DBT eller LVM för bärbara?

Att det magiska numret är just 2 känns inte så förvånansvärt eftersom min senaste mobil och dess föregångare båda dör samtidigt. Den enda har inget ljud och den andra stänger av sig för en något impulsiv sovstund när så passar. När jag tänker efter, är det ungefär samma som gäller datorerna. Jag gissar att det pågår ett tekniskt uppror i vårt hushåll.

Schmut, en bloggmobbare i billigt smink

Några få människor vet att jag har ett sidoprojekt i form av en så kallad sminkblogg. För att klara av en vardag utan smärtstillande och tristess, startade jag en blogg som var så långt ifrån vad alla förknippar med mig att det nog fick en och annan kanariefågel att trilla pinn.

Den må handla om ett annat ämne men det är fortfarande jag bakom tangentbordet. Som Lisa aka Schmut kan jag inte låta bli att ifrågasätta produkter, reklam, vanor och beteende. Ett jag ifrågasatte på senare tid var att samtidigt som alla kritiserade Veckorevyns behandling av bloggerskor där man delade upp dem i A-, B- och C-lag utan att ge någon förklaring, verkade många godkänna DaisyBeautys liknande beteende. Godtycklig indelning utan förklaring i båda fallen.
Här hörde sig det om något mer betydelsefullt än bara en fest och en goodiebag, utan även en resa till Riga. Dyrt, beskattningsbart och en ytterst värdefull chans för en tjej som i princip betalar för att få blogga.

Ni vet alla hur många skönhetsbloggar det finns. Det är en tuff kamp att ta sig fram, upp och in på de listor som ger recensions-ex och inbjudningar till press-events. Som tur är råder det än så länge ganska bra stämning tjejerna emellanåt, men eftersom det handlar om fame and fortune ska man aldrig förutsätta något.

Mitt ifrågasättande blev rörde tydligen till det i skönhetsvärlden för tydligen ska man vara tyst, söt och le som en docka. Sorry, jag gör inte det. Med eller utan läppstift.
Min respons på Kickis inlägg där jag är en hater (ifall hon raderar/inte tillåter publicering.). Efter hennes beteende har jag ingen tilltro till hennes journalistiska etik.

"Jag skulle kunna skriva en lång harang här om hur du kallar dig mentor för unga tjejer inom media. Hur du svänger dig hit och dit med att du minsann är journalist medans andra bloggare, de är minsann bara bloggare som inte vet något. Vet du vad, jag tror minsann jag skriver den!

Det irriterar mig är att du kallar mig en hater för att jag ifrågasätter hur du behandlar de svenska skönhetsbloggare som du säger dig bry så mycket om?
Du vet liksom jag att det hade varit förbannat lätt att bara skicka ett email till skönhetsbloggarna i ditt nätverk. Berätta vad som gäller och att "vi är en tight grupp, men jag måste sålla och nästa gång minsann!", Istället får folk höra ryktesvägen att alla stora bloggare ska iväg på en resa och hejsan hoppsan, de var varken inbjudna eller visste om vad de skulle missa. Du vet hur mycket pr resan kommer att ge och det är inte bara ett litet event utan ett beskattningsbart PR-jippo sin kan ge de här bloggarna en rejäl skjuts framåt. Du sitter på ett kontaktnät som de flesta saknar.

Om du inte förstår att det känns, oavsett vad de välartade och ytterst snälla tjejerna säger, så tycker jag att du ska kolla i dina böcker om bra journalistik. Om jag minns rätt finns där nog ett kapitel eller två om nätverkande och dessutom hur man håller bra kontakt med sin läsarkrets.
Att du först hänger ut en tjej som skrev en ironisk kommentar på en blogg för att sedan backa när hon säger vad du vill, det är illa. Att du sedan refererar till mig som hater (och tydligen även bloggmobbare) det är mest pinsamt iochmed att det är du som gör ett sådant här inlägg. Är det inte du som är the mighty journalist med kontakter? Vad ger det dig att stampa på pöbeln?

Har du en dålig dag så ta ut det på Farmville som resten av befolkningen."

Edit: Kvinnan ifråga är nu inne på sin tredje post om vilken hemsk människa jag är som....kritiserar henne? Jag gissar det är där skon klämmer. Hon får lov att slänga med stora släggan hit och dit för hon är minsann journalist. Själv ska jag väl buga och ta emot med en förhoppning om att fina damen kastar åt mig en smula. För det är ju allt pöbeln vill, få frottera sig med finfina folket.

Sorry, ain't my thing. Du får gärna tro att jag är avundsjuk och bitter. Om det gör din vardag lättare, så visst. Jag gissar du behöver det.

Edit #2: Tydligen var det inte tre inlägg utan 5 hon tillägnat mig. Trevligt. Skoj att hon har något att göra och hetsa upp sig över. Synd att hon inte har roligare saker i sin vardag att bli upphetsad över.