Visst, jag är med på allt det där. Samtidigt inser jag att trots att jag avskyr smileys och nog var en av de sista att börja använda dem, så gör jag trots allt det.
Skälet till att jag ens började är även skälet till att jag måste ta paus från de förbannade tecknen ; jag använder mig av smileys när jag tror att läsare/mottagare kan ta illa upp av vad jag säger. Det är som en virtuell blinkning á la du fattar att jag har humor, visst? I synnerhet använder jag det i kontakt med folk jag inte riktigt känner.
En smiley i min värld betyder inte mycket mer än att jag är feg och vill gardera mig mot eventuella påhopp baserade på missuppfattningar av min något osunda humor. Så nu är tanken att jag ska stå för min multna humor och inte gömma mig bakom tecken. Det ska väl funka, visst
1 kommentarer:
aha så där gör jag med, måste sätta en smiley när jag inte riktigt känner personen eller tror det jag skriver kan låta för kort och hårt i sms eller så. men jag tror inte jag tänker på det själv åt omvänt håll.
Skicka en kommentar