fredag, januari 25, 2013

Att se genom andras glasögon

Twitter har gett mig mycket. I synnerhet har det gett mig en möjlighet att följa vem som helst i deras fotspår. Förstå deras vardag och försöka mig förstå på deras tankegång. Det har definitivt kastat några extra vedträn på min brasa gällande politik och i synnerhet feminism och antirasism. Det är något som alltid funnit hos mig men min vardag är något fattig på perspektiv - folk i min närhet är ofta som jag. Även om vi inte alltid har samma bakgrund så är de förbannat lika: vita kränkta kvinnor. Majoriteten av oss må vara europiskt potpurri med varierande hudfärg men exempelvis kvinnor som inte är sekulariserade muslimer alternativt buddhister är väldigt ovanligt. Troende kvinnor som tillber något annat än Susan Sontag, Helen Zahavi eller Camille Paglia.

Det har poängterats allt mer ofta på twitter såväl som i media överlag - man måste kunna ta steget ut från sin trygghetszon och se världen med andras ögon. Våga kritisera sin egen plattform, sin bakgrund och hur det formar en. Min akilleshäl är just religion. Så fort folk pratar om tro vill jag vända på klacken. Så fort folk pratar om troende feminister vill jag bara sluta lyssna alternativt dra upp alla gamla exempel på hur religion satt kvinnor på plats i alla år. Jag har haft svårt att se hela perspektivet för jag har en hang-up kring vad religion gör med människor.

Men, det handlar om att utmana sig själv. Inte gå i samma gamla invanda spår för då är det svårt att se det större mönstret. Hur ska man kunna ge en objektiv bild av patriarkatet och det ojämställda samhället när man aldrig klättrar högre upp på kullen för att få en bättre överblick? Om man inte synar från alla håll?
Lidija Praizovic tar upp just detta i DN - hur vi svenska feminister har en viss förmåga att bara mala vidare i vår fålla utan att öppna ögonen och få ett bredare perspektiv.

1 kommentar:

B i t t e sa...

Jag har också svårt när det gäller religion och feminism. Drar mig gärna undan och håller tyst istället för att ge mig in i en "besvärlig" diskussion. Ren och skär överlevnadsinstinkt ;-)