söndag, juni 02, 2013

Klängig mamma

Jag är väl medveten om att coola föräldrar kan lätt lämna ifrån sig sina barn och njuta av sin sk egentid, men hur hanterar de längre egentid? De som har delad vårdnad, hur hanterar de tiden ifrån barnet? All vardag som missas, alla händelser och allt som upplevts?

Min längsta separation från Iggy tills nu var när jag fick min rygg opererad i Stockholm för något år sedan. Knappt 4 dygn var vi ifrån varandra men det var ändå jobbigt.
Denna gången är det 16 dagar, Iggy är i Texas med sin pappa och det känns som åratal. Även om man kan använda Facetime, Instagram, Vine och annat för att att hålla kontakten, så är det inte samma sak. Så förbannat mycket händer på 2 veckor... Sakerna hon ser och upplever nu vilka jag aldrig sett, upplevt eller kan förstå mer än genom hur jag tolkar de bilder jag ser. Det är en viss skillnad.

Det handlar inte om att jag lever genom mitt barn (tro mig, jag har fullt upp ändå) utan att jag uppskattar att hänga med henne. Utan henne i närheten blir allt lite gråare. Världen sedd och upplevd genom ett barns ögon gör lyckopiller överflödiga.


1 kommentar:

Fifi sa...

16 dagar, jag får ångest bara av tanken på att bara ifrån Elly så länge! 11 H är mitt "rekord". Fattar att det måste kännas alldeles tomt för dig.