For those about to blog

Do we even read blogs these days? Go beyond reading a short message, greatness summed up in 140 characters? Beyond looking at a heavily filtered image taken with a mobile?

I find myself spending less time on the internet and I am not sure as to what has taken it's place. I don't read more, even though I wish that was the case, and I certainly don't spend more time in front of the telly.

So, what is it I do with my time?  I am not sure. Maybe it's no myth that time passes faster as you get older? Could be.
One thing I know has changed is that I am trying to be outside a lot more. In touch with nature yada yada.. While I don't run anymore (the back) and I hardly keep up with my allotment (oh the back, the back) I do try and pick up a geocache once in a while. Not only is it a good way to get to go outside, get fresh air and some exercise, but you also get to explore (and take photos of) places that you never thought you'd look twice at. The photo down below is from such an adventure... in the middle of the night.

Crustypunks

I spent most of the afternoon reading the stories at Crustypunks. It's Steven Hirsch letting the travellers, crusties and hippies in a park in New York tell their stories about living life differently.

It's definitely not all love, peace and happiness sleeping under the stars.... but then again a lot of wisdom gained.

Makes me wanna

The new Sherlock Holmes, A game of shadows, makes me want to paint again. Accidentally, I wrote "makes me want to pain again". What a freudian slip!
Never the less, it does. Big brushes, big strokes and hey, maybe even watercolors. Or nah, that's stretching it.

A lot of things makes me want to paint. The lack of a studio does not.
B.I (Before Iggy), I used to stay up all night, sitting on the couch painting. It was back when my pain was more tolerable, when I was a young insomniac. With a kid, you early on learn the lesson to not stay up late as you will regret it at 6am when the kid yells "I am awake! Entertain me!". If you don't get up that minute, you'll have hell to pay. Hell in meaning: painted wallpaper,  flour all over the floor or my personal favorite, canned cat food all over the place ("But they were hungry!")

Wrapping it all up - I don't paint anymore. I might doodle when Iggy tells me to, but nothing more than that. I have nobody to blame but myself. Now I just need to figure out when and where to do it. Plus, I need to buy new paint. All my acrylics and water-soluble oil have been used up by Iggy. She paints alright!

Things to do

• Finish my exam paper
• Work on my other paper
• Eat
• Sleep
• Whatever
• Cleanliness is next to...not being typecasted as an ogre?

On my list of things to do is writing in this old thing of mine not mentioned.
Reading other blogs, sure. It might be 2nd to last, but hey, it's there.
I tweet, therefore I am.

How do I know what I have yet to find out?

Having fallen in love with Pinterest, it was inevitable that I would stumble upon Link with Love.
While I wholeheartedly agree with the sentiment, I can't help but wonder how they think it would work with material already linked within Pinterest;

• How are you to know/find the original source to photos that often lack proper description, name and context?
• How are you to know the original source to pictures that might be up to 15 years old?
• How are you to know who inspired you with their image if you didn't know about their existence? 

While the majority of pictures I have linked (and not just repinned) are linked from the original artists (or tagged with their names) as these have been in my bookmarks for a long time, there is no way for me to know about the things I do not know. Unless I am psychic, which I to this day do not think I am.

Eyeko is my homegirl

In a weak moment, I might have been sick or lonely, or both, I hopped on the train that is Glossybox. I know that it is nothing like me to pay for samples (how dare they!) but hey, I was feeling like I was 73 and looking like it.

I also know that what I am about to say (and post) is nothing like me, but I might have jumped to conclusions regarding the subscription service. While I am not all that into schampoo and haircare, I love makeup. The glitz, glamour and kitsch = bring it to me!

So when I opened my first box and found not only a mini Deborah Lippmann polish (Razzle dazzle) and even bettern, an Eyeko eyepencil/liner/smudger, I was pleased. The nailpolish is a brand I have yet to try because it's too darn expensive for my taste and Eyeko is one of my favorite brands.
The rest that was in the box will probably go to friends, but even with just 2 out of 5 being a hit, the box is still more of a hit than miss.

If you're into blogging, getting the subscription might end up being even easier on your wallet as regular postings about the service will reduce the cost. That is why you will see a lot of posts with basically the same pictures and the same info. However, as I am the bitter cow that I am, I decided against it. Writing good reviews to get things cheaper makes me feel even more of a cheap-arsed sheep-ass. That is also why I am not linking the service, you'll have to google it for yourself.

But hey, I've said it. I liked that darn box. Even if Eyeko has changed their design and logo....darn it.

Sackboy

Iggy demanded that we'd get her a Sackboy aka the character from Little big planet to play with IRL. As with all 5 year olds, she wanted it now, now, now. Being a cheap-arsed lazy mother I am, she did get one right away...

I'm rather amazed she was pleased with it.

Liberace-life

If I was to describe my style I guess you could say Nina Hagen meets Liberace with an unintended touch of soccermom.
Without the minivan though, not even a license!
I do have a bike (prettiest of them all), (124 bottles of nailpolish) and the dog has 3 footballs (all found/stolen).

The site in the picture is Alizarine claws.You should have a visit.

Nothing like..

..hitting the local library and getting more books than you can carry. Not just that, but also spotting two books by a writer you've been wanting to read; T.C Boyle.

It would have been even better if I had found a book by Joyce Carol Oates that I hadn't read yet. Oh wait, I did just that!

A fresh start

Almost 11 years ago, I started my first blog. In english. A good 5 years later I started a swedish blog. Then I got bored and did what everybody else was doing; I started a 3rd blog and then a 4th...and it just continued like that until I feel out of blogging. I just didn't have it in me anymore.

Recently I've gotten all nostalgic about the olden golden days; Ah, nothing is like it was 2001 when I was younger, had more to say and even more time to do just that.
I guess what I am saying is that I am trying to get back in the saddle, even though my horse has a fugly layout. Can't judge a horse by it's cover.

Partytrick

Läste bland kommentarerna till en post angående det fasansfulla penntricket hos Karins konstgrepp att det tydligen var fler än jag som trodde att Veckorevyn uppmanade till cirkuskonster:

"åh, jag missförstod länge det där penntricket och trodde att man skulle kunna ha pennan balanserandes uppe på brösten..."  Från M

Jag tyckte länge att det var mäkta konstigt att andra tjejer verkligen lyckades stå stilla och balansera en trist pennstump, men inte jag.
Långt senare förstod jag att det var ett test och inte ett trick. Synd. Partytrick är så förbannat mycket roligare än test som går ut på att skjuta självkänslan i sank.

Nya vänner

Köpte ny dator då den förra pajade lagom till terminstarten (ligger fortfarande 2 veckor efter med allt) och med den gamla försvann allt. Det kan låta lite sorgligt men ska jag vara förbannat ärlig så var det skönt att starta fresh: alla länkar och bokmärken var borta så slösurfandet höll sig till ett minimum.

Tyvärr innebar det även att jag glömde bort mina rutiner såsom bloggläsning och periodiskt bloggskrivande. Hade det inte inkommit en udda kommentar om sk mördarsniglar (och deras kärlek till kål) hade jag inte ens insett vad jag glömt!
Ni har alltså små slemmiga varelser att tacka för min ovärderliga internet-närvaro. Lisa, kommer tillbaka precis som årliga sleminvasionen Slemmisen nedan vet jag inte riktigt vem hon är eller vad hon gör men jag gissar att även hon har en blogg. Det har vi alla...

Bitter kärring i spåret

I ett försök att vara något mer positiv och inte se allt nytt som skrämmande eller trist, startade jag ett litet upprop bland vänner och bekanta för att springa Iform-loppet i Malmö. Egentligen är sådana event inte alls min melodi men det var just det som var min tanke. Iochmed att jag behöver pepp för att fortsätta springa trots smärtor, så ville jag sätta ett mål jag inte kunde hoppa av i sista minuten.
Därav ett lopp på lagom distans i en stad nära mig.

Igår sprang jag det och tyvärr var det så dåligt organiserat att jag nästan skämdes för att jag fått mina vänner att betala för deltagandet. Jag var långt i från mitt personbästa, vilket brukar kräva att det finns fysiskt utrymme för att springa, men jag dök upp, genomförde och var trevlig under tiden.....för att sedan lacka ur (väl hemma) och skriva ett surt email till arrangörerna.

Fler lopp blir det, antagligen Yddingeloppet inom det närmsta, men antagligen inte fler mediaevent med konstruerad systerskap så som detta.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Testing testing

Det går ett litet rykte om att det inte går att lämna kommentarer på bloggen. Skulle uppskatta om någon testade på det här inlägget

Spring för livet (minus Varga)

Lite här, var och överallt har jag tipsat om roliga löp/träningsbloggar. Bloggar som kanske inte alltid fokuserar på mest på teknik utan mer på känsla, motivation och inspiration. Det är vad som driver mig då jag vet att med min rygg kommer jag aldrig bli någon Evy Palm och ska jag vara krass så har det aldrig ens varit en dröm. Jag är inte en tävlingsmänniska utan jag låter lusten styra.

Kanske är det därför jag blir lite (lätt)stött när svenska Runner's worlds (fd) chefredaktör bygger en krönika på att allt fler springer för lustens skull och inte för att pressa sig. I förbifarten slänger han även ur sig en kommentar om dumheten med att efterfråga vattenfast smink i samband med löpning:

"Förr handlade ju löpning om löpning. Nu handlar löpning om hur man får tag på vattenfast smink"
Chefredaktörens krönika i Julinumret av Runner's world.

Personligen förstår jag inte varför det ena skulle utesluta det andra?
Löpning är en solitär hobby. Du må springa med andra men hur det känns, vad som driver dig och vilken upplevelse du söker, det skiljer sig nämnvärt. Vad som också skiljer den ena individens löpupplevelse från den andra är vad man behöver för att göra den ultimat. Om det innebär senaste pulsklockan, bästa kompressionsstrumporna eller en mascara som inte fastnar i tårkanalerna när du svettas, so what? Det handlar om vad du behöver för att nå dit du vill. Det ena är inte viktigare än det andra.

Personligen skulle jag nog uppskatta mina spring-turer mer om det fanns leopardmönstrade löparkjolar och chockrosa köparskor? Nu ser jag ju ut som om jag klätt ut mig när jag springer.
Jag skulle däremot inte uppskatta att någon skulle nedvärdera vad som ger mig motivationen att springa.
Däremot tänkte jag nog för ovanlighetens skull ta och slaska på lite läppstift inför nästa runda.Om det upprör så många kanske det för något gott med sig?

Har du något att berätta kära vän?

Det ringlar runt en liten utmaning på bloggarna och för en enda gångs skull blev jag faktiskt lite sugen på att medverka till spridningen. av Karins konstgrepps hemlisutmaning. Det gäller inte de coola hemligheterna utan de du får ont i magen av och skulle vilja inte bara gömma under den sk skämskudden utan nita utav bara den tills de försvinner.

Det tog mig ett tag att tänka igenom och hitta mina mörka små hemligheter men de finns helt klart:

• Jag brukar referera till mig själv som en blondin men eftersom jag inte låtit min naturliga hårfärg växa ut sedan jag var 16, så har sanningshalten varit tveksam. Nu i somras insåg jag att jag är inte längre blondin utan kan definiera min hårfärg som 50/50 gammalt diskvatten/vitt. 


• Kan dra ut skinnet på min mage 10 centimeter tills det ser ut som något slags fladdermusvinge. Så går det när man går upp 36 kilo under förlossningen och förlorar 33 på en månad. Hoppsan. Vanligtvis försöker jag trycka ihop min löshud till en liten korv och rulla ned den i byxan. Från fel vinkel kan det nog se ut som en penis. 


• Jag har ibland ljugit och sagt att jag är föräldralös. Genom åren har det varit enklare än att förklara hela dramat och varför de inte funnits där.


• En gång blev jag ihop med någon för att han tjatade så förbannat och det var enklare att bli ihop för att sedan dumpa honom, än att stå ut med hans förbannade puppy eyes. Elakt så att det förslår, visst? Han hann dock dumpa mig först så jag gissar att min karma håller sig uppe lite till.


• Jag är  framstår hellre som ytterst asocial och too cool for school än erkänner att jag faktiskt är blyg och inte vet hur man ska bete sig i möblerade rum. Glor jag på dig så är det inte för att jag är en surfitta utan för att min moder var en alkad sådan vars handlingar dödade min självkänsla.

Nu är det din tur!

When in doubt

..adoptera inte bara en kattunge utan två! Visserligen syns bara Magda på denna bild iochmed att de båda är oerhört skygga och kräver rejäl övertalning för att ens närma sig en människa, men det finns även en något vildare varelse som heter Amy (Whinehouse såklart).
Full fart hos familjen Nilsson och då i synnerhet eftersom 22 kilo tunga hunden Roky är helsäker på att kattungarna är hans hundvalpar.

Published with Blogger-droid v1.7.1

Ny kompis?

Hittade den här fairtrade-smörjan på lokala Konsum. Har placerat den på finfin plats i kylskåpet med hopp om att våga äta den rosa veganska smeten som ska smaka rödbetor snart. Dock är jag lite rädd för att bli besviken så jag har inte vågat öppna den än - mitt liv i ett nötskal.

Published with Blogger-droid v1.7.1

En tidning för mig?

Iochmed att jag regelbundet köper Alpro-produkter fick jag ta del av ett erbjudande där man kunde testa lite tidningar. Ingen av tidningarna var mitt i prick men ToppHälsa var den som låg närmast. Jag har tidigare fått direktreklam för den (såväl som Iform)och spytt galla över deras diethetsande och kanske är detta tillfället inget undantag?

Jag älskar att läsa om mat och löpning men jag avskyr att det verkar förutsätta att jag har problem med min kropp, min vikt och min självkänsla. Vad hände med inspirerande tidningar som tar deras läsare för vad de är - glada kvinnor som vill leva hälsosammare utan pekpinnar, smånyp och korvstoppningsmetoden?

Man kan väl skriva om livsstil för kvinnor utan att ta för givet att tidningen bara läses av olyckliga satar? Träningstidningar för båda könen, exempelvis Runner's world faller ju inte i den fällan, utan handlar om att tillvarata den du är och boosta det, inte att fokusera på alla misstag och skavanker du må ha.

Jag skulle vilja springa ToppLoppet men jag är inte säker på att jag skulle vilja betala och stödja ett pr-jippo för en tidning jag inte skulle vilja att min dotter läste (utan att det sköt hennes självförtroende i sank).

Published with Blogger-droid v1.7.1

Vård ta mig fan!

De senaste timmarna, ja, ungefär hela dagen, har jag ägnat åt att få tag i någon som vet något alternativt kanske bara titta på mig och säga Hepp, det där är felet och så här gör vi. Ta det lugnt, gråt inte, det här fixar vi i ett nafs med lite silvertejp och kaffepaus.

När jag ringde till experterna på KK så sa de inte så rakt ut men sammanfattat att Du har nog fått livmodertapps-framfall så sluta studsa runt så mycket. Du är väl inte tjock för då får du skylla dig själv?! Ring någon annan. Hej hej.

Eftersom jag gör vad folk säger (snäll som jag är) så ringer jag någon annan. De säger Nämen hej, du ska inte till oss utan ring KK alternativt någon annan.

Eftersom jag gör vad folk säger (dum som jag är) så ringer jag någon annan än någon annan. De säger Nämen hej, nä, nu har något blivit fel. Vi kan inte hjälpa dig utan ring till någon annan som kan hjälpa dig komma rätt. Ring och ta ingen skit!

Eftersom jag gör vad folk säger (det har vi ju förstått vid det här laget, eller hur) så ringer jag en tredje någon annan. De säger Hoppsan sa, så här ska det inte gå till. Kom hit i morgon om du fortfarande kan stå på benen så fixar vi en 6veckors remiss. Om benen tar semester och huvudet blir vitt, åk till KK och demonstrera.

Ja, visst har vi en finfin vård här i Sverige där enheterna tar sitt ansvar och bryr sig om sin medmänniska? Kanske ska jag se min resa genom vårdenheterna som årets semester och vara tacksam som få?

Tack för L-et!

Vill du ha lite jordgubbstarm? Nä, jag håller mig nog...

Ja, nu var det inte så illa men efter att jag insåg att tarm stavades med endast ett L blev jag mindre illamående. Däremot är hundkexliknande godis med kemikaliefyllning ("jordgubbe pulver 1%")  inte riktigt min grej oavsett stavning.

Published with Blogger-droid v1.7.1

Surkärrrings bloggkärlek

Jag inser att alla andra skriver mycket roligare och mer engagerande blogginlägg än vad jag gör och jag vill förbannat gärna ha en bloggdesign i stil med Cinderalley kombinerat med Katta Kvacks språkflöde och Operation Nice's glädje.

Just nu känner jag mig förbannat urtvättad och det beror nog inte bara på att jag har ett tämligen trist nagellack på fingrar & tår (Orlys Witch's blue) utan kanske också för att jag är pank och pms-ig. Inte heller har jag någon bra bok att läsa.

Köpsug

Jag är inte känd för att vara en shoppingmama utan mest bara en mamma, men på sistone har jag haft ett sug i shoppingtarmen (vilket tarvligt uttryck!) efter

• Midjeväska
• Vätskebälte

Båda är bevis på att jag inte bara hittat tillbaka till löpträningen utan även fastnat för det. Vem skulle annars köpa sådana vansinnigt fula saker? Det borde väl finnas några man blir glad av att titta på?

Kanske en prenumeration på Runners World är nästa grej? Tänkte ge mig det när jag sprungit mitt första lopp. Japp, ni läste rätt - jag ska springa ett lopp! Inte för att ta tid eller känna pressen att arbeta mot en halvmara utan mer för att ha ett mål så jag inte tappar bort löpningen när en god glass och fikaträff kallar.

Drömtydning för freaks

I natt drömde jag om en pro-life familj, där jag tydligen var inadopterad och tilläts leva i en flaska (tänk bonsai-kitten), vilken levde som om det var 1950. Inte ens lite retro kitchigt utan dåtid med kvinnan fastsurrad vid spisen.
Familjen lät alla sina katter para sig hej vilt med varandra. Resultatet blev inavel deluxe och att det kröp omkring missbildade kattungar i diverse storlek överallt. Några var bara huvuden, andra bara svansar.

Ni som vet, vad betyder detta? Jag lever i en bubbla och borde propagera för säkert sex bland lokala kattpopulationen? Att det var något MacNasty i ostbågarna jag proppade i mig igår kväll?

Me, myself and Roky

Man vet att man lever lite för ensamt och lite för nära sin jycke när man inser att man diskuterar vad man läst på Fejjan med honom...och man inte ens reagerar över hur udda det är förrän folk pekar och glor.

Hej, jag heter Lisa och jag är en icke-anonym hundsnackare.

(Och om jag påminner om Jay Leno så jo, det är helt korrekt, han är jag och jag är Jay men med lite mindre smink)

Published with Blogger-droid v1.7.1

Matigt värre

Eftersom jag för tillfället mest läser, leker, odlar och springer, ger jag er ett tips relaterat till det första: Vegan soul kitchen av Bryant Terry. Den finns för en liten peng på en internetbokhandel nära dig och den ger matlust. Vad sägs om Blackened tofu slabs succotash salsa eller Sweet coconut-ginger creamed corn?

Egentligen är inte sommaren den tid då jag behöver kokböcker för att hitta inspiration och hunger, men jag tror jag sparar den till en vintrig surputtrigt slaskig dag. Kanske bryr jag mig inte då så mycket om att den saknar bilder...

Oas eller kaos?

Allt regn har gjort att allt, ogräs som plantor, växer som ja, som ogräs. Tyvärr innebär det också att sniglarna kommer i stora arméer och skövlar allt. Kvar står ogräset. Borde inte mina bortskämda singlar tröttna på sin lyxiga diet och vilja ha lite husmanskost á la kirskål och maskrosor?

Och vet ni? Det är ganska roligt om man försöker säga oas och kaos snabbt. Mvh lättroad.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Gammal tant gör så gott hon kan

..och snor till sig gratisflaskor för "vann".
Eller, jag snodde ju inte så mycket som jag faktiskt fick dem vid Kemi-utställningen från Lunds Universitet på bibblan. Insåg att det kanske ser lite väl konstigt ut när en halvgammal, halvfet tant med Jedward meets Cissi Wallin frissa dricker ur en Curious George vattenflaska efter att ha försökt delta på ett Let's Dance-pass.
Det är inte ens kawaii, bara pinsamt. Nu däremot ska jag försöka se smart och akademisk ut. Det ni!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Grönt är skönt

Visst är det, men ännu viktigare är - påminner inte Stefan Sundström lite om Pettson? Jag kommer nog brinna i helvete för den kommentaren men det är lugnt, jag tror ju fortfarande inte ens på den däringa Guden.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ännu fler böcker

Eller iallafall en bok till.
Jag har inte läst Joyce Carol Oates på engelska på flera månader nu. Insåg att jag läst det som var lättillgängligt (läs adlibris, lokala pocketshopen och bibblan) och dessutom var det flertalet pluggböcker som väntade. Nu när terminen snart är slut bestämde jag mig för att belöna mig med lite JCO-läsning. Egentligen var det tänkt det skulle vänta till tentan var inlämnad men jag kunde inte hålla mig.
Dear husband, en samling noveller, vilket är ett format jag annars har svårt för när det gäller JCO: hennes karaktärer är ofta så udda och intressanta att jag inte vill glömma dem efter några sidor bara för att börja om med nya. Det blir lite som läsningens svar på one night stands - så casual att du känner dig urlakad till slut.

Men med denna samlingen blev det fullträff: karaktärerna klarade att bli lämnade och varken de eller jag fick problem med att bara lämna intimiteten så där. Som vanligt är det inga hjältar och helylleindivider utan ängsliga, bittra och själviska Svenssons som kommer fram. Vi får se vad ingen vill berätta om, de mörka hemligheterna och tankegångarna vi trots allt så väl känner igen. Plus, språket. Även om jag inte vetat att det var en JCObok hade jag känt igen det. Det vill säga, om du inte testat JCO på engelska, just do it! You might even like it.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Boktips

Tanken var att jag skulle läsa ut ovanstående bok, City farmer av Lorraine Johnson, ikväll för att ta en välbehövd paus i tentaskrivandet men ödet ville annorlunda. Dottern vägrade sova i sin säng. Snodde med sig Svampbob-täcket och invaderade vår säng. Min bok som fotpall, Honks kudde som rumpvärmare. Ja, ingen kan säga att barn är något annat än innovativa...

Boken är inte så mycket en How-To, även om det ingår, som ett stort svar på varför. En inspirationsfylld bok med tankar kring miljöaspekter, kultur och livsstil. Bra att använda för referenserna - man får namn på personer, projekt och studier. Tänk på den som en odlingens motsvarighet till Äta djur eller Vegan freak: tankarna du tänkt men aldrig vågat fullfölja eller yttra inför släkten.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Skicka tillbaka den mamma!

Dottern med de eminenta smaklökarna blir förbannad på Espresso houses mangosmoothie vilken hon anser bara smakar vattnig apelsinjuice. Värsta utbrottet som följd.
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att hon var besatt av Gordon Ramsay!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Girl in the bubble

Det bådar inte gott när man har denna utsikten.

Dock är det inte så illa som det ser ut. Jag ska inte förblöda inom kort varsel utan få en finfin balkong. Det är iallafall tanken. De plastade för allt så att vi inte kan öppna fönster eller vädra. Sedan försvann de. Sådär har det sett ut i mer än en vecka och inget har hänt.

Jag bor alltså i en plastbubbla.

Läs mer, shoppa mindre

Läser just nu (mellan migränattackerna) den omtalade Äta djur samtidigt som jag läser Lights out in Wonderland. Båda böckerna är så förbenat roliga och träffar mitt i prick gång på gång att jag upptäcker att jag vill blogga citat på citat från dem.
Men, det tänker jag inte göra utan tycker istället ni ska leta reda på dem. Läs dem.

Mina hittade jag på lokala biblioteket så man måste inte alltid shoppa järnet för att motionera hjärncellerna.

Kärlek vid första ögonkastet

Nu vill min rygg inte alls att jag rullar, men den här bilden som cirkulerat hej vilt på Tarantinos rullskridskor (vilka jag gissar var display till smyckena) får mig att vilja om inte annat pimpa mina.

De där tillsammans med Color clubs tuggummidoftande Yum gum på naglarna och 80-talet känns som nutid.

Pretties

Yta är inte allt men ibland är det förbannat mycket. Ett snyggt block från Claire Fontaine och en fadderhund från Sos animals. Jag rekommenderar båda

Published with Blogger-droid v1.6.7

Äntligen

Hittat smalspårigt papper! Passade på att köpa 4 stycken anteckningsblock med smalis när jag ändå var igång. Sedan råkade jag ju köpa ett snyggeblock också...

Published with Blogger-droid v1.6.7

Missad tid

Företaget som gjorde ryggoperationen har börjat jaga mig för en utvärdering. Inte om hur jag mår nu utan hur jag mådde innan operationen. Känns lite passé och inte särskilt relevant. Borde frågan inte gälla hälsoläget nu?

Idag mår jag som Adam Alsing ser ut. Det är faktiskt en förbättring gentemot igår då det mer var Tant Lyckra. Tror dock inte ett sådant statement passar in i deras formulär?

Sluta smajla och börja snacka

Tanken att utesluta smileys ur språket en vecka kanske inte låter som något speciellt. Det kanske till och med låter som totalt nonsens. Ett sätt att göra något av ingenting och kanske rida på en våg mot någonting.

Visst, jag är med på allt det där. Samtidigt inser jag att trots att jag avskyr smileys och nog var en av de sista att börja använda dem, så gör jag trots allt det.
Skälet till att jag ens började är även skälet till att jag måste ta paus från de förbannade tecknen ; jag använder mig av smileys när jag tror att läsare/mottagare kan ta illa upp av vad jag säger. Det är som en virtuell blinkning á la du fattar att jag har humor, visst? I synnerhet använder jag det i kontakt med folk jag inte riktigt känner.

En smiley i min värld betyder inte mycket mer än att jag är feg och vill gardera mig mot eventuella påhopp baserade på missuppfattningar av min något osunda humor. Så nu är tanken att jag ska stå för min multna humor och inte gömma mig bakom tecken. Det ska väl funka, visst ;) ?

Popcornsglass?

Jag vet inte vad mimimelts är men om det är små glasskulor som man köpa som blandgodis så är jag absolut inte den som är den.

Edit: Det såg roligare ut än vad det verkar vara,

Published with Blogger-droid v1.6.7